Resan från ridskoleelev till hästägare

Hejhej, Dagen började bra med fika på mitt nya jobb och sedan fortsatte det med ett sms om att mitt paket har kommit. Jag sken upp och hoppade raskt in i bilen och fräste bort till närmaste postombud. Förra vecka vann jag två aktioner på Tyras instagram som äntligen har kommit. Det finns inget roligare att shoppa än hästgrejer och ryttarkläder. Största delen av tiden i stallet är jag finare klädd än vad jag klär mig till vardags. 

 

Jag öppnade paketet med ett stort leende på mina läppar, tröjorna var ännu finare än vad jag hade vågat hoppats på. De var helt nya med prislappen kvar i nacken till och med. Den rosa tröjan satt perfekt medans den blå behöver en dejt med symaskinen. Som tur är har jag lärt mig bemästra en symaskin, jag syr in och fixar till kläder som är lite stora och fladdriga. Ungefär hälften av alla kläder jag har i stallet har jag sytt in för att få bästa passformen. Jag är allergisk mot tröjor som blir stora i ryggen. Jag är storlek medium över axlar och armar och small i midjan så det är ett återkommande problem. Ni kan ju gissa vad som står på min önskelista! En symaskin såklart, i nuläget åker jag hem till min mamma och lånar hennes symaskin. Det går bra att packa en påse kläder och åka dit på en kaffe- och systund men det skulle underlätta att ha en egen symaskin här hemma.

 

Nu när tröjorna har kommit så smittar det av sig, jag blev riktigt sugen på att shoppa ännu mer kläder och andra prylar. Eftersom jag är i stallet ganska många dagar i veckan så behövs det mycket kläder då tvättning inte är min favoritsyssla. Jag såg att Hööks har ett par ridbyxor i en ny färg, mossgrön! Hur läckert som helst. Sen är jag sugen på att beställa ett par gråa ridbyxor från Starrider, Tyras nya märke. Dom ser så ortoligt sköna ut. Ytterligare en grej jag vill köpa är ett nytt skärp, det jag har nu är lite för brett och tusen år gammalt. Kolla in det här, visst är det snyggt! Vad står högst upp på din önskelista just nu?

 

Hejhej, i brist på hästiga inlägg så tänkte jag presentera en av mina familjemedlemmar. Mira heter hon och är en fantastiskt vacker katt. Hon är en katt men känns mer som min lilla dotter, hon är otroligt social och är aldrig långt borta. Hon är född 24 augusti 2013 och är lite drygt två år. Hon kom till vår lilla familj strax innan jul för två år sedan, vi hade bestämt oss för att skaffa oss en katt i julklapp till varandra. Vi hittade henne på blocket, eftersom hon inte hade en stamtavla så fick vi henne för halva priset. Idag ångrar jag att vi inte frågade efter en stamtavla då hon är en kisse med perfekt utseende och tecken enligt Birma standarden. Vilket skulle resultera i många fina priser, hon skulle glänsa på utställningarna. Men tävling och framgång är inte allt, Mira har en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha det. Mira är min allra första katt och kommer absolut inte att vara min sista. Jag kan villigt erkänna att jag har blivit en såkallad "crazy cat lady".

 

Mira är en väldigt speciell katt, hon är inte som alla andra. Hon står alltid vid dörren och väntar när vi kommer hem, hon kommer när man ropar och hon delar till och med kudde med mig när det är sängdags. Hon har lätt att lära och är en väldigt intelligent katt. Hon har lärt sig att skjuta iväg hårsnoddar, hon har även överlistat laserpennan. När laserpennan åker fram sitter hon helt still och spanar på min hand. Ibland hoppar hon tillochmed upp och nafsar efter handen, hon är klok vår kisse.

 

Innan vi skaffade oss vår andra katt (inlägg kommer om henne också) så var Mira mer som en hund än en katt, varje gång vi skulle åka någonstans satte hon sig vid dörren och ville med. Jag kollade på min sambo, han nickade och när jag tog fram transporten sprang hon in i den innan jag hann öppna den ordentligt. Hon älskar att följa med överallt och ögonen lyser på henne när transporten kommer fram. Det är få saker som kan få henne att resa sig från sin varma sängen, det är när transporten kommer fram och när jag öppnar godisskåpet. Då kommer hon springandes direkt.

 

Eftersom hon var ensamkatt innan vi skaffade oss en till så fick hon följa med oss ofta, nu sker det lite mer sällan. Vi fick dåligt samvete och ville inte lämna henne ensam. Folk säger att katter inte är flockdjur men jag tror att Birmor är undantag.

 

På måndag blir det ändring och transporten ska fram. Då ska jag och Mira till veterinären för att vaccinera henne, inte ens veterinären har lyckats skrämma henne från att åka transport. Jag tror att hon förknippar transporten med något kul och inte med veterinären som andra katter kan tycka är läskiga.

 

Eftersom Mira saknar stamtavla bestämde jag att det var bäst att kastrera henne då min policy är att bara avla på katter med känd stam. Det känns tryggare då jag vet att tidigare förlossningar har gått bra, varken skelögdhet eller navelbråck finns i arvsanlagen. Efter kastreringen har Mira inte förändrats något speciellt, hon har blivit lite mer intresserad av mat det är det enda. Varje gång jag äter en skål med fil och flingor kommer hon gåendes när hon hör att jag skrapar i mig det sista. För då vet hon att hon får slicka skålen, sen håller hon oss alltid sällskap när vi äter. Vi kanske råkar tappa ett majskorn när vi äter tacos.

 

Hej, nu har vardagen kommit igång igen efter en rolig och händelserik helg. Jag längtar som en galning tills imorgon, då får jag äntligen hoppa upp på hästryggen igen, även om det bara har gått några dagar utan hästar så längtar jag enormt. Jag tror att jag börjar bli beroende av hästar, inte ett sånt där dåligt beroende som man vill bli av med som till exempel röka eller dricka kaffe. Utan det är ett bra beroende som man bara vill släcka men som inte släcks på det första taget. Även om jag är i stallet en hel dag så åker jag gladeligen dit dagen efter helst redan tidigt på morgonen. Tröttnar ni någon gång på att vara i stallet? Har ni någon gång drömt att få bo i ett stall?

 

Åter till helgen, det var en lång resa upp men vi tyckte det gick rätt så snabbt ändå. Vi snackade, lyssnade på musik och käkade godis. Vi stannade till i Mora på vägen upp vid en bensinmack, min största fiende beslutsångesten krigade ordentligt när vi skulle köpa godis och jag kan erkänna att jag förlorade, men gott var det. Här kommer resultatet: