Resan från ridskoleelev till hästägare

Jag lär mig något nytt varje gång jag är i stallet. Igår skulle vi lasta hästarna för att åka till ridhus, det var både stegrande och dragande hästar. Jag lyckades till slut lasta ena hästen, jag i princip väntade ut honom. Han suckade och klev på tillslut. Det kändes bra att vinna kampen, nu ska vi bara lastträna damen också så vi kan åka till ridhus med henne också.

 

En grej jag lärde mig den hårda vägen var att hålla avstånd i skogen och låta hästen med röd rosett i svansen gå sist. Den 5 jan var vi ute och red, jag red Diamant och Johanna red Diamants bror Carriere. Vi skulle precis börja trava och då tyckte Carriere att vi kom lite för nära och skulle sparka till syrran. Oturligt nog träffade han mig rätt på benet med brodd och allt. Han tog i kan jag lova, jag hade såklart mina korta stövlar som inte skyddar smalbenet. Han träffade precis över stövelkanten, 10 cm under knät. Dagen slutade på akuten där dom sydde mig med tre små stygn, jag hade haft tur, benet var inte brutet menade läkaren. En vecka med ömt ben och stramande sår. I fredags fick jag äntligen ta bort stygnen, nu kan det läka snabbt och smärtfritt tycker jag! Jag har inget tålamod när det gäller att ta det lugnt och vila. Redan dagen efter akutbesöket var jag i stallet igen för att pyssla om hästarna, livet med hästarna stannar inte upp trots att man själv är ihoplappad och öm. 

Hallihallå! Livet som hästägare är både roligt och krävande, i alla fall när man har en fyraåring i stallet. Diamant är en så otroligt vacker häst, varje gång jag kommer till stallet och hälsar på henne så dör jag lite inombords, hon är så fin och hon är faktiskt min!! Hon är social och har en enorm utstrålning. Hon är inte som alla hästar, hon har något speciellt där inne i huvudet. Hon är väldigt smart, när vi skulle prova att skritta och trava över bommar uppsuttet för första gången i paddocken så skötte hon sig galant. Hon spanade lite på dom en gång, sen förstod hon direkt vad som förväntades av henne. Hon travade över bommarna som hon inte hade gjort något annat med höga fina ben, men hon är ju trots allt en hopphäst så vi hade inte väntat oss något annat. När jag red ut på henne förra veckan så skulle vi hoppa över stockar och annat kul, hon har ett fantastiskt tryck och hoppade mig nästan ur sadeln när vi hoppade över en bäck, hehe. Jag längtar tills vi har kommit längre i utbildningen så vi kan börja hoppa hinder med henne. Hon är även väldigt jordnära och klok, hon blir inte rädd för saker de andra hästarna tittar till på, det är ett stort plus då man kan känna sig trygg på henne när man rider ut!

 

Nu till det lite mer krävande, hon är ju som sagt en stjärna men en fyraårig sådan. Hon har lite svårt att vara uppbunden och stå still, det har blivit bättre men hon kan få för sig att dra sig loss ibland. Senast nu drog hon sönder två grimskaft, inte ens dom håller när hon bestämmer sig. Vi har bestämt oss för att flytta hem henne till Johanna i Deje för mer hantering och uppfostring. Det kommer bli jättebra, med boxar och bra uppbindningsplatser. Här på lösdriften är det svårt att hitta uppbindning som håller när hon bestämmer sig för att dra sig loss. 

 

Jag har precis betällt snygga bruna skydd till henne. I framtiden kommer hon få hela sin utrustning i brunt, det är tyvärr dyrt med utrustning så jag får köpa lite i taget. Det finns inget finare än brun utrustning till en fux. Jag väntar med spänning på att paketet ska komma på posten. Sen ska jag spar ihop pengar till Göteborg Horse Show i mars, då ska det shoppas!

Hejhej, i söndags var vi och hämtade vår Diamant i Göteborg. Hon blev bara lite rastlös mot slutet av resan men i det stora hela skötte hon sig exemplariskt. När vi kom hem så mötte hon storebrorsan och de andra hästarna i hagen, alla var snälla så det blev ett bra ihopsläpp.

 

Nu har hon varit hos oss i en vecka och hon verkar trivas, vi har varit ute och promenerat varje dag. Idag hade hon lite extra spring i bena så nu i veckan ska jag börja rida ut på henne och fortsätta longera.