Äntligen är stygnen borta!

Jag lär mig något nytt varje gång jag är i stallet. Igår skulle vi lasta hästarna för att åka till ridhus, det var både stegrande och dragande hästar. Jag lyckades till slut lasta ena hästen, jag i princip väntade ut honom. Han suckade och klev på tillslut. Det kändes bra att vinna kampen, nu ska vi bara lastträna damen också så vi kan åka till ridhus med henne också.
 
En grej jag lärde mig den hårda vägen var att hålla avstånd i skogen och låta hästen med röd rosett i svansen gå sist. Den 5 jan var vi ute och red, jag red Diamant och Johanna red Diamants bror Carriere. Vi skulle precis börja trava och då tyckte Carriere att vi kom lite för nära och skulle sparka till syrran. Oturligt nog träffade han mig rätt på benet med brodd och allt. Han tog i kan jag lova, jag hade såklart mina korta stövlar som inte skyddar smalbenet. Han träffade precis över stövelkanten, 10 cm under knät. Dagen slutade på akuten där dom sydde mig med tre små stygn, jag hade haft tur, benet var inte brutet menade läkaren. En vecka med ömt ben och stramande sår. I fredags fick jag äntligen ta bort stygnen, nu kan det läka snabbt och smärtfritt tycker jag! Jag har inget tålamod när det gäller att ta det lugnt och vila. Redan dagen efter akutbesöket var jag i stallet igen för att pyssla om hästarna, livet med hästarna stannar inte upp trots att man själv är ihoplappad och öm. 
 
Man blir trött av alla minusgrader och ömma ben, nu vill vi ha en varm och torr vår. 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :