Hejhej, i brist på hästiga inlägg så tänkte jag presentera en av mina familjemedlemmar. Mira heter hon och är en fantastiskt vacker katt. Hon är en katt men känns mer som min lilla dotter, hon är otroligt social och är aldrig långt borta. Hon är född 24 augusti 2013 och är lite drygt två år. Hon kom till vår lilla familj strax innan jul för två år sedan, vi hade bestämt oss för att skaffa oss en katt i julklapp till varandra. Vi hittade henne på blocket, eftersom hon inte hade en stamtavla så fick vi henne för halva priset. Idag ångrar jag att vi inte frågade efter en stamtavla då hon är en kisse med perfekt utseende och tecken enligt Birma standarden. Vilket skulle resultera i många fina priser, hon skulle glänsa på utställningarna. Men tävling och framgång är inte allt, Mira har en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha det. Mira är min allra första katt och kommer absolut inte att vara min sista. Jag kan villigt erkänna att jag har blivit en såkallad "crazy cat lady".
Mira är en väldigt speciell katt, hon är inte som alla andra. Hon står alltid vid dörren och väntar när vi kommer hem, hon kommer när man ropar och hon delar till och med kudde med mig när det är sängdags. Hon har lätt att lära och är en väldigt intelligent katt. Hon har lärt sig att skjuta iväg hårsnoddar, hon har även överlistat laserpennan. När laserpennan åker fram sitter hon helt still och spanar på min hand. Ibland hoppar hon tillochmed upp och nafsar efter handen, hon är klok vår kisse.
Innan vi skaffade oss vår andra katt (inlägg kommer om henne också) så var Mira mer som en hund än en katt, varje gång vi skulle åka någonstans satte hon sig vid dörren och ville med. Jag kollade på min sambo, han nickade och när jag tog fram transporten sprang hon in i den innan jag hann öppna den ordentligt. Hon älskar att följa med överallt och ögonen lyser på henne när transporten kommer fram. Det är få saker som kan få henne att resa sig från sin varma sängen, det är när transporten kommer fram och när jag öppnar godisskåpet. Då kommer hon springandes direkt.
Eftersom hon var ensamkatt innan vi skaffade oss en till så fick hon följa med oss ofta, nu sker det lite mer sällan. Vi fick dåligt samvete och ville inte lämna henne ensam. Folk säger att katter inte är flockdjur men jag tror att Birmor är undantag.
På måndag blir det ändring och transporten ska fram. Då ska jag och Mira till veterinären för att vaccinera henne, inte ens veterinären har lyckats skrämma henne från att åka transport. Jag tror att hon förknippar transporten med något kul och inte med veterinären som andra katter kan tycka är läskiga.
Eftersom Mira saknar stamtavla bestämde jag att det var bäst att kastrera henne då min policy är att bara avla på katter med känd stam. Det känns tryggare då jag vet att tidigare förlossningar har gått bra, varken skelögdhet eller navelbråck finns i arvsanlagen. Efter kastreringen har Mira inte förändrats något speciellt, hon har blivit lite mer intresserad av mat det är det enda. Varje gång jag äter en skål med fil och flingor kommer hon gåendes när hon hör att jag skrapar i mig det sista. För då vet hon att hon får slicka skålen, sen håller hon oss alltid sällskap när vi äter. Vi kanske råkar tappa ett majskorn när vi äter tacos.
Hon är så himla söt!! 😍